Jag har den här underbara känslan i kroppen, dag efter dag. Jag tror att jag vet varför. Häromdagen låg jag och tänkte en massa, på de senaste fyra åren. Fyra underbara år fulla av sorg, glädje, lycka och allt annat som hör till vardagen. Jag tror att min känsla till hösten är pågrund av att det var höst då allt började. Resan på ett långt och lyckligt liv, tillsammans med någon annan. Det var höst då vi träffades, och det var vinter två och ett halvt år senare när jag fick min fråga chansen lapp. Nu är det ett och ett halvt år sedan vi blev tillsammans och jag vet fortfarande att det är Emil som är han, med stort H. Han är den jag vill dela mitt liv tillsammans med.  Han är den som ska vara pappa till våra framtida barn. Han är den jag kommer bråka med massvis med gånger, den jag tjatar på att plocka upp sina träningskläder och den som jag tycker är det absolut snyggaste i hela världen. Jag vill aldrig förlora honom.

Förhållande är inte alltid en dans på rosor. Det krävs engagemang, tillit, respekt, hänsyn och framförallt kärlek för att ha ett fungerande förhållande. När man känner att man börjar ta sin flickvän/pojkvän för given, är det dags att vakna, innan det är försent.