Något som gör ont är att se sin lillasyster sårad. Men något som gör ännu ondare är att jag inte har någon som helst makt att kunna göra något åt det mer än att finnas där för henne och försöka visa att det finns bra människor i denna världen. Nog med att det gör ont att bli sårad, men följderna av ett brustet hjärta är nog värre. För hur ska hon kunna lita på en människa igen? Det kommer hon göra, men det tar tid och hon kommer vara väldigt skeptisk emot hela sin omgivning. Och det är förståeligt.

Undra vad människor tänker när dom beter sig illa mot andra. Tänker dom överhuvudtaget på följderna? Hur länge ett svek faktiskt följer med, genom hela livet. Det finns alltid där och man blir aldrig av med det.

Ingen människa är perfekt, och alla gör någongång en människa illa. Omedvetet eller medvetet, det spelar ingen roll för båda delar sårar precis lika mycket och bidrar till lika mycket smärta.

Jag hittade en gammal posei bok för någon vecka sedan som jag fick när jag var kanske 10 år. En rosa jättefin bok med blommor och volanger. Hela min släkt hade skrivit i den efter kalaset och det ordspråk som tilltalade mig mest var "Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt".

Och nog är det gudomligt att förlåta. För det ska till enorm kraft och ett enormt mod för att våga utsätta sig själv för att bli sårad igen. Man kan inte mer än försöka lita på en människa, därefter är det upp till personen ifråga att förtjäna ditt förtroende.